200miles

2011-10-24T11:27:00.000-07:00

....flyttar till captaintess.tumblr.com. Sug på den, seg-Blogger.

säg mig vem jag är

2011-10-06T10:48:00.001-07:00

Gör Arbetsförmedlingens "Intressetest" för att se vad jag egentligen borde göra, trots att idag varit en fin dag på jobbet.

Först tänker jag: jävlar vilket finkalibrerat test, när den frågar om jag tycker om att "informera restauranggäster om lämpliga viner" och "dirigera flygtrafik från ett kontrolltorn". Sen...inser jag att det inte gäller kulturarbetare. Fast, det räcker förstås med att veta att jag vill "skriva" och "arbeta med musik" för att bestämma att jag definitivt inte passar för ett rejält yrke.

Det blev bättre om man valde att göra fler än de 66 grundfrågorna, men ändå. Princiiipen.

Idag har jag och min frisör berättat tvångstankar för varandra. En svensk vann Nobelpriset i litteratur. Jag skrattade så jag grät åt en nedskräpare med samvete. Träffade kollegor från Härnta-tiden. Lyckades låta bli att äta ett endaste mål vettig mat. Et maintenant? Måste väl hämta den där jävla cykeln då. Jävla regn. Jävla soliga morgon. Jävla hatthyllsdrönare till paraply.

we can't all be saints

2011-10-05T12:02:00.000-07:00

Bland de hypotetiska frågor vi aldrig lär få svar på:
...och under tiden det tog att skriva den meningen har jag glömt frågan.

Vi försöker en annan. Möjliga epitet jag umgås med att börja identifiera mig som:

förvirrad professor
reclusive genius

både kräver viss förfining. Till en början. När epitetet (eller vad det nu kallas) väl fastnat kan man släppa alla hämningar. Samtidigt tyder ju valet av möjliga epitet på ett visst stadium av eremitisering, vilket skulle kunna ses som ett tillstånd där såväl förfining som hämningar blir överflödiga. Den som nickar instämmande där är uppenbarligen mer frigjord än jag/mig. Jag är så välpiskad att mina dagdrömmar måste vara trovärdiga för att kunna upprätthållas. Jag rodnar när jag fuldansar inför fördragna persienner. Jag skulle bli eremiten som har agan att plocka undan efter sig. För syns skull.

Girl, you need to get yourself a hobby som Lola skulle ha sagt. Och på den noten, räknas en Kindle som en hobby för en bibliotekarie? Eller kan jag claima nåt på skatten för arbetsrelaterade hjälpmedel?

men du har ju inga kläder på dig!

2011-09-14T10:08:00.000-07:00

....som Orvar (Oskar? Annat gammaldags namn som blivit freakishly populärt?) förvånat utbrister i Låt den rätte komma in.

Mycket kan man ha på ett bibliotek.

Och ibland tror man kanske att bibliotekarier har det ganska tråkigt.

Jag menar, vi står ju där vid våra infoplatser och bara....väntar på liv.

Lite bokuppsättning ibland för variationens skull (kan ju inte vara för ordningens, den förtjänar inte ansträngningen), men ärligt talat, det är mer troligt att bibliotekarier blir bittra, sura tanter och farbröder på grund av vad som inte händer än vad som faktiskt händer.

Ellä?

Tillåt mig att hävda motsatsen.

Ibland hjälper jag någon med dens bibelläsning.
Ibland förklarar jag att Google inte kan läsa av bilden de håller i och magiskt berätta vad det är.
Ibland undrar jag om människor tror att "det ska du ha klart för dig" ger vad de säger en mer vänlig touch.
Ibland visar jag midjehöga varelser till Harry Potter.

Ibland har jag sett för mycket Veronica Mars och ska undersöka vad som pågår i källaren.
Ibland vet jag inte vad tonårskillar gör, men de håller på att ta av sig kläderna.

Jag lyckades undvika Orvars reaktion. Nåt har man väl lärt sig på fyra års bibliotekarieskola.

Jag vet i och för sig inte om det kommer att göra mig bitter och sur. Det känns inte så? Och med tanke på att det är väldigt få saker som härmed inte händer på bibliotek, är risken liten att jag blir bitter och sur på grund av vad som inte händer heller.

det skulle förklara så mycket

2011-09-12T13:13:00.000-07:00

Jag pratar med Hannah. Hon går omkring i vad som låter som en tropisk storm.
Therese: Vänta, nu hör jag inte!
Hannah: kooiisscchh....koooosch....jamen det måste vara ...koosscch...du!
Therese: Men jag sitter ju inomhus!
Hannah: Jamen inomhus, täckningen rör ju på sig....sådär.

daylight, night time

2011-09-08T13:07:00.000-07:00

Jag stänger av musiken för att lyssna på regnet mot min, min alldeles egna, fönsterruta. Ooch...så slutar det regna. Men det gör inget, för idag såg jag en kraftverkslucka som var öppen, och det var fan så mycket mer drag där. Wosh, sa det, wosh (som nån i Hälge sa).

Egna fönsterrutor, egen soffa, egen nyckel. Eget kök. Egen toa. Idag kompletterad med egen toaborste. Bilder kommer så fort jag har dagsljus och är hemma samtidigt. Klurigt, det här med heltidsjobb. När jag kommer hem efter en dag av medelmåttiga insatser (jag måste lära mig att förbereda mig bättre. Eller skita i det och bli en sån där bibliotekarie som inte vet mycket men verkar himla skoj. Eller så förbereder jag mig bättre.) så orkar jag ibland laga mat. Och jävlar vad stolt jag är sen. För vid det laget fattar jag inte hur jag överhuvudtaget orkade gå de fyra stegen in i köket.

Men det gör inget. För imorgon är jag ledig! Då ska jag...köpa en plattång. Snäppet intressantare än den lediga timme jag hade igår. Då köpte jag strumpor.

it's a wonderful surprise

2011-08-19T06:25:00.001-07:00

Oh my God. OH MY GOD. OMFG (F for fabulous).

Det här är som.....att dricka kaffe med Hannah i bästa fåtöljen på Café Nero, medan det regnar - och så råkar bara Alan Rickman titta förbi och fika med oss också. Och ber om min hand i äktenskap.
....eller att gå på promenad, när det regnar, och nånstans i Lidbäcksskogen stöta på Jake Gyllenhaal, och han promenerar med mig. Och ber om min hand i äktenskap.
...eller att din favoritförfattares böcker filmatiseras, med en av dina favoritskådespelare (som dessutom är helt rätt castad för rollen), och serien utspelar sig i en stad där det regnar. Som Edinburgh.

Helt omöjligt alltså.

Rummy dummy

2011-08-18T09:42:00.000-07:00

Tänkte ge en ursäkt till alla icke-Rummy spelare som läser min blogg innan jag berättade följande. Men hur många är ni liksom? En?

Therese och mor sitter och spelar Rummy. Therese får många jokrar. Therese vinner omgången.
Mor: (fnyser) klart man kan lägga ner om man har jokrar. Hade jag också haft *mummel mummel* antal jokrar så hade jag i alla fall haft (börjar räkna)....sex trissar. Ungefär.
Jättebra mamma. Om det gick att ha fler än fem. Och om det vore trissar du skulle ha, och inte stegar.

Lite senare. Therese och mor sitter i datarummet.
Therese: Men är du säker på att Sixten är en han? Jag tycker inte han har nåt macho-beteende.
Mor: Jag tycker i alla fall jag sett han slicka på en liten snopp jag.

Ååh, nu har jag fått den, och ååh nu ska jag snart börja läsa den. Tror den är grym.

oväderslära

2011-07-14T03:46:00.001-07:00

Oväder kan vara farligt, som vi alla lärt oss i skolan, eller av egen erfarenhet. Och inte bara för att man kan bli träffad av blixten. Eller vad sägs om:

näsblod
skärsår i ögat
skitigt hår

Och allt jag kunde tänka när jag stod där, näck, dyngblöt, halvtvättad, frenetiskt blinkande och tårandes med en hel näsduk uppstoppad i näsborren (förutom att jag måste dra ur TV:n) var: Kära nån, nu skulle det bli pinsamt om jag blev lite träffad av blixten.

home, just say so

2011-07-09T07:16:00.001-07:00

Jag började med att ta det lugnt. Se till att landa ordentligt här hemma. Eller vänta nu, jag började med en brakmidsommarfest och däckades sedan av samma mystiska sjukdom som hälften av de andra midsommarfirarna i två veckor. Sen förklarade jag för mig själv att jag måste umgås med folk fast jag bara ville sitta själv i ett luftigt rum och ställa om mig till Sverigetid. Sommaren är så jädra kort och de flesta skulle någon annanstans än här.

Nu har jag hittat sommarlugnet, tillbringar dagarna med mig själv, kaffepauserna med mor och en kortlek och kvällarna med grannfolket.Gillar läget, just nu. Och annars? Har skaffat jobb. Fått en till examen. Blivit ombedd att immigrera. Köpt nya skor och Spotify Premium. Letar lägenhet i nordvästlig riktning och ser fram emot att flytta in med alla mina älskade prylar och vanor i något som är mitt.

en sjoman alskar havets vag

2011-06-14T06:30:00.000-07:00

sista prick-losa inlagget. Nu nar jag inte ar student langre gar jag anda till college nastan varje dag. For skvallret. Och kaffet. Och idag, sista dansen. Extrainsatt bara for mig.

Idag var jag i tid. Tidig, till och med. Sa som jag brukade vara for 5 ar sen. Eller, logn, for 10 ar sen. Sen blev jag slappare och slappare och efter att jag flyttat hit har jag lagt mig till med vanan att vara minst 10 minuter sen - eftersom alla andra ar det ocksa. Det kanske ar ett tecken, ett Sverige-tecken. Assimileringen har borjat.

Forra veckan trodde jag att avresan skulle bli en traumatisk affar, att jag skulle klanga mig fast vid flygplanshjulen och tjuta att det inte far aka an. Men nagot har hant, nu ar jag sa jakla forvantansfull att komma hem, hem, hem. Jag ar fardig for den har gangen, antligen. Det tog bara tre ar att na fram.

I spik inglish

2011-06-13T09:32:00.000-07:00

Sittande här såsom varande filosoferande (som Sture skulle ha sagt), såsom varande den sista veckan, de sista tre dagarna, funderar jag över allt jag lärt mig på mina tre år här. Man skulle kunna tro jag blivit en bättre musiker, det var ju liksom själva syftet med den här utflykten. Jag vet inte (som Amaia skulle ha sagt, eller hur H?) jag har blivit bättre på att kalla mig musiker i alla fall.

Jag har också funderat över hur lite jag utvecklat min engelska, egentligen. Mitt ordförråd är misärligt och det känns faktiskt som att det blivit sämre. Nuförtiden får spanjorerna lära MIG vad som heter vad. Idag var det ett durkslag. Det är i och för sig ett ord jag sällan hittar på svenska heller.

Som utböling (eller neeep som vi bestämt att det heter, efter swedes som i haggiskombo blir neeps, eller är det en annan rotfrukt? vi vet inte) i ett land med distinkt dialekt blir man annars oundvikligen ordmissbrukare. Det hela går till så att man lär sig ett fåtal av de distinkta uttrycken och sen använder dom till förbannelse i ett undermedvetet försök att passa in. Adapt. Några såna uttryck som jag insett att jag använder till förbannelse är:

epic - betonas starkt på e:et och kan användas om allt möjligt som egentligen inte alls är episkt, mestadels halvdana fester, fall, misstag, måltider och misslyckanden. Epic fail.

wee - piss, eller vanligare lill-liten. Det är lika händigt som norrländskans "he", det vill säga när man väl börjat använda det förstår man inte hur man någonsin klarade sig utan. Man går på wee promenader, tar en wee kaffe. Eller whisky. Blir a wee bit lullig.

grand - inte skulle jag på svenska säga "storartat" så fort någon ger mig min växel tillbaka men det gör jag här. I samma kategori hittar vi:

lovely - ett ord jag lärt mig av damerna på Costa. När de ger mig kaffet säger de nämligen just "lovely". Jag vet inte vad de tycker är lovely med att ge mig kaffe men jag har börjat hålla med.

cheers - när det känns dumt att säga thank you för miljarde gången i ett och samma samtal. Funkar också som skål. Varför säger vi skål på svenska? Vadå skål? Som i bunke? Är det vad man önskar glaset var?

Nu ska vi snart ha middagsbjudning för exakt en hedersgäst. Jag har bakat morotskaka i vår ugn utan markeringar, där man alltså får gissa vilken temperatur man hett på och vilket slags ugn (varmluft, grill, under, över, vågigt) man vill utsätta bikarbonatet för. Den luktar lite som...bikarbonat gone bad men som vi Hällsjöflickor vet är det inget som inte en epic mängd glasyr kan ta hand om. Lovely.

eller snarare tvåhundra mil

2011-06-05T06:47:00.001-07:00

Vi har flyttat, vi har festat, vi har farit till västkusten och det är avgjort så att de sista veckorna på ett ställe bara är att ta sig igenom. Särskilt när man campar i vardagsrummet, inte längre har vanvettiga studier att distrahera sig med och vinkar farväl till människor som funnits där i tre år och nu ska vara borta. Fast det är jag som ska flyga, Arlanda-lyx är beställd, kanske man till och med får gratis vatten på planet och nu återstår bara att packa ner mitt liv i två väskor à 20 kilo och ett handbagage.

Det ska inte vara enkelt, men efter några månader i musikinducerat kravallkaos är perspektiv inte något jag längre begåvas med. Jag oroar mig mest för att cheddar-osten inte ska hålla samma (låga) kvalité i Sverige, att det ska vara tråkigt att prata svenska hela tiden, att jag inte ska överleva vinterkylan och hoppas att det finns återanpassningskurser för oss som glömt hur man uppför sig som (svenskt) folk. Kanske för att låta bli att se för mycket ur de jävligare perspektiven, där det bara susar genom halsgropen så fort man kikar till.

Och samtidigt ÄR det enkelt, det är dags för förändring igen, att åka till IKEA och faktiskt handla någonting istället för att bara sukta över allt jag skulle kunna ha om jag faktiskt bodde på riktigt någonstans, att kunna susa hem till Hällsjö över helgen, att krama systerdöttrar. Att spela spel med grannstjärnorna och hitta rätt på vännerna igen.

Det är mer än så, så klart. Men det säger jag bara på riktigt, när jag ser er.

swallowed in the sea

2011-06-05T05:30:00.000-07:00

and I could write a song
a hundred miles long

farliga linjer

2011-05-17T06:59:00.000-07:00

Nu kommer dom snart!!!! Systra mi ar pa vag och jag har just klippt lite i mitt av mig professionellt (hoho) tonsatta Ronja-klipp. Darav Birk-tonen.

Dissertation inlamnad, andra deadlines kaftar efter mina halsenor och det gar inte sluta ha roligt just nu, det ar for lite tid kvar. En vecka, en och en halv innan folk borjar forsvinna. Allt skimrar.

Igar tittade vi pa film hos en kille med TV. Det kandes lite konstigt. Och underbart. Jag och Hannis ar sjukligt fascinerade av reklam och trailers, vi har inte haft en TV pa flera ar, inte sett ett enda reklamklipp sen i julas. True to form pratade vi genom hela filmen. Och drack whisky direkt ur flaskan - det ar sa man vet att man blivit invald i den riktiga kompiskretsen. Nar glas ar overflodiga.

Deadlines var det. Go go go.

halvblindhet och andras ögon

2011-05-07T12:43:00.001-07:00

Hemma. I mitt rum, det vackraste fönstret mot världen jag sett en regnig dag. Första lugna stunden. Minns inget annat tillstånd än ständig aktivitet. Förstår inte hur jag någonsin kunnat längta efter att sitta hemma själv (fast jag vet att jag verkligen tycker om det, när det är läge) när jag kan vara ute bland folk, göra musik, prata liv, sjunga och dansa och stressa och ha ångest och dricka för mycket, äta för litet.

Igår tittade vi på en sångväns slutprojekt, han sjöng vad vi brukade sjunga som Halfland och han sa det också, sa det så fint och jag snörvlade och det finns alldeles för mycket saker jag finner oerhört känslosamma i mitt uppvarvade tillstånd. Som att den här nivån av energi kräver sin tribut i kraschlandningar.

I onsdags gjorde vi mitt slutprojektsframträdande, The Last Round-Up och det kändes inte så då, men folk säger det och jag börjar ana att det kanske var så. Fint. Rätt. Det gick bra. Bandet var så jädra fint att det inte går att få fram en vettig känslobeskrivning. Dom var där, med mig. Inte bara spelade dom fantastiskt, dom var där. Med mig.

Och så fick jag nåt slags closure till slut också. Jag lär mig kanske aldrig vilka jag ska lyssna på. Vilka som luras. Men det har slutat betyda så mycket.

you say "I love you" boy
I know you lie
I trust you all the same
I don't know why

Fast jag känner för att skrika "JÄVLA IDIOT" ibland. Bara inte till mig själv längre.

nu

2011-05-03T15:48:00.000-07:00

Hannah: Om jag ställer mig upp finns det ju ingen mening att det finns en fiol?
Hm. Om flickebarnet inte kan skilja på en mikrofon och en fiol ligger jag dassigt till.

Imorgon kör vi, håll tummarna för oss kring halv åtta svensk tid (och lägg för all del till lite försening där eftersom ingenting på vårt college någonsin händer då det ska hända)! .

Dagarna rusar ifrån oss och vi skapar fler anledningar att göra musik ihop, lägger till extrashower och inspelningar, pratar om saker vi aldrig pratat om förut och dricker alldeles för mycket whisky. Livet, livet, som Astrid Lindgren brukade säga.

it's times like these you learn to live again

2011-04-27T10:15:00.000-07:00

Bloggparadoxen: nar det hander roliga saker ska man verkligen inte slosa tid pa att blogga om det, utan uppleva det.
Nar det inte hander ett skit och man har tid att blogga...ja, ni forstar.

Jag har inte tid att blogga. Vi repeterar, vi dansar och forsoker satta ihop scenkladslar fran vara magra garderober. Vi upptrader till sent pa kvallen, sen tar vi ett glas och sen gar vi hem och tranar danssteg. Imorgon ar det dags for sasongens stora handelse - var egen version av Justin Timberlake's FutureSexLoveShow och det gar inte att satta ord pa hur det kanns att fa vara har och vara med. Det ar veckor som de har man vantar pa i tre ar. Vi ar framme och vi har inte tranat i narheten nog men det gor inte sa mycket. Sana har dagar ar det inte svart att vara i nuet. Forutom i kvall da jag uppenbarligen inte kan gora annat an tanka pa imorgon.

jag hajar jag hajar, vi är ute på ett ÄVENTYR!

2011-04-08T15:01:00.000-07:00

Skrattar överseende åt mitt förra års-jag som blev ack så stressad över aaaallt som skulle göras. Jag hade verkligen ingen aning om vad det faktiskt innebär att ha mycket att göra. Hur det känns att sitta i en bil, vid ett rödljus, med tre telefoner surrande samtidigt eftersom ena hälften av bandet just kliver upp på scen och tycker att det skulle vara trevligt om vi andra tre också kunde kliva upp inom en tidsram som inte känns pinsam för någon inblandad. Eller, hur det känns att vakna klockan 6.16 och 1) vara ohyggligt alkoholpåverkad eftersom man inte lagat tillräckligt med mat för att grunda ordentligt 2) inse att man a) sovit 2 timmar och b) har ungefär 1 1/2 timmes sömn kvar innan det är dags att jobba ett fullt (ehe) skift.

Det börjar bli tjatigt det hära. Tillbringar som synes till och med min lilla lediga tid med att snusförnuftigt meddela att jag är en Mycket Upptagen Kvinna.

Och här hade det passat med en roligt klurig utveckling på temat MYK men jag HAR SOVIT TRE TIMMAR i natt. Jag återkommer.

never forget

2011-04-03T13:23:00.000-07:00

Jag är inte bra på att redigera bilder i Windows Vista, kan vi lugnt fastslå. Ville bara visa förslagen jag fick när jag sökte 'forskningseffekt'. Kanske du menade 'forskningsfusket' 'försoningsfest' ? Båda två skulle definitivt kunna bli effekter av den forskning jag för tillfället bedriver. Förutom min uppsats om vokalarrangemang i populärmusik studerar jag också:

hur man som 29-årig bibliotekarie lär sig dansa streetdance med cred

hur man som 29-årig bibliotekarie sjunger syrajazz med dito

hur man pressar in en hel uppsats, 25 andra större skoluppgifter, en tre-fyra repetitioner, en dans, 26 timmars jobb och ett gästframträdande på Tams på en vecka.

Justin Timberlake i smått besatta mängder och sinnestillstånd (det svänger ju! och jag måste, för ett projekt)

hur man behåller sin värdighet som bibliotekarie i dagar som dessa (studerar säger jag, inte praktiserar)

Jag studerar också påskliljoexplosionen i parken, "Pogen"-skorporna som nu finns till salu på Tesco och hur man undviker att drabbas av Skottlandsabstinens innan man ens flyttat härifrån. Jag tror jag måste ta med mig kameran vart jag än går de närmsta veckorna, det finns för mycket och för många jag inte har fångat.

desperate house dad

2011-03-23T08:19:00.000-07:00

Har snart haft far for mig sjalv i en vecka = hojden av lyx! Jag funderar allvarligt pa att anstalla honom som hus-pappa pa heltid. Har varit ivag och jobbat och pluggat nagra timmar har och dar - da har han fixat mat och diskat och kopt mjol alldeles sjalv pa Tesco. Sen bjuder han pa kaffe och kakor hela tiden ocksa.

Han skulle dock aldrig fa jobb som hus-fotograf, har slagit varldsrekord i att fanga oss alla pa bild at our worse.

Mr.T, Desperate Housewives-kvall ar given da nar jag kommer hem da!

när du är tunn som luft så är du nästan perfekt

2011-03-15T14:15:00.000-07:00

Therese 3 tecken på att hon är övertrött:

...hon tänker definitivt inte sova

...hon smygsnyftar till Many of Horror (Biffy Clyros version, ingen annan)

...hon kan inte ens tänka sig att titta på ett avsnitt Sex and the City eller ens Desperate Housewives.

Så vad gör man då? Bloggar, tydligen. Idag kickade jag och Hannah bakdelar med stämsång på Cry me a river till ett (nästan) fullt bemannat, groovigt band som idag jädrar i mig var imponerade av OSS. Resten av dan levde aldrig riktigt upp till den kicken. Förutom när Costa-personalen gav mig en av sina gigantiska cookies extra.

Annars regnar det så jääävla mycket här just nu att den gladaste av oss har svårt att hålla ångan uppe.

Och ungefär nu, en hel evighet senare, inser jag hur man hanterar övertrötthet, sömnlöshet, deppighet, vemod och tvivel - Kent.

Globen nästa

2011-03-04T09:41:00.000-08:00

Om posten har lämnat ett paket, men bara påsen där de ber om ursäkt för att paketet blev lite skadat är kvar, betyder det då att den galne grannen tagit mitt paket?

Grannen är egentligen trevlig, kanske. Pratsam, i alla fall. Fast jag är så hemskt cynisk att jag tolkade hans förfrågan om jag visste nåt om tvättmaskiner som ett försök att lura mig in i hans lägenhet, och har man sett Without a trace en 6 timmar i sträck som jag har nu blir man ju alldeles övertygad om att jag gjorde rätt i att själv låtsas vara smått galen, sjunga för mig själv och skrattandes förklara att jag inte vet nånting aaaalls om tvättmaskiner.
Grannen har faktiskt under den korta vecka han bott här hunnit göra intryck på samtliga hemmavarande sambos. Liam hjälpte honom bära en möbel och fick tydligen hans livshistoria på köpet. José vägrar numera sopsortera eftersom grannen använt vår återvinningstunna som sin egen privata container. Amaia såg honom eskorteras ut. Av polisen.
Det där sista har vi förstått är rätt vanligt i Skottland, ska polisen fråga en nåt brukar de tydligen eskortera en någon annanstans först. Låter lite onödigt, i Without a trace intervjuar dom alltid hemma hos först.

Jessika och Anna. Jag har faktiskt bemödat mig om att lyssna på Linda igen. Bara för er skull. Och sure, texten kan man ju verkligen tolka godhjärtat om man vill. Röstkvaliten och utstyrseln däremot - hon var hundra gånger bättre då hon sjöng om att klappa katter. Nej, jag har faktiskt bemödat mig om att lyssna på en hel hög av låtar jag inte hade hört. Hon Pernilla hade rätt bra stil, Sanna - nehehej tack. Sen tittade jag på Danny också - bästa koreografin, riktigt jädra bra faktiskt men VAD ÄR DET FÖR JÄVLA TEXT? Jag älskar Melodifestivalen men i år älskar inte Mello tillbaka. Skitlåtar!

Ja, jag är för sjuk för att engagera mig i större frågor. Kan inte ens titta på skid-VM. Jag börjar bara grina. Och har man så här mycket snor lurande vill man under inga omständigheter sätta igång kranarna.

När jag blivit frisk nog ska jag skriva ett pang-bidrag till Mello för Kyrkdalskabaren och sen ska vi sopa banan med dom allihop. Globen nästa people. Globen jävla nästa.

har man inte nog kunskap att säga något insiktsfullt om Libyen kan man ju dela med sig av sina insikter om andra nyheter

2011-03-03T06:36:00.000-08:00

Ja det är jättetråkigt säger Christer Björkman, nu hoppas vi ju att några av de 90% som är kvinnor i Andra Chansen tar sig vidare så att vi får lite fler tjejer i finalen. Det verkar ju som att killarna, fortsätter han, har profilerat sig så starkt i år, verkligen. Tydliga images you know.

Jag vill inte regna på nåns melodifestival och tack CB för det fina programmet, men tror vi verkligen det här handlar om profiler? Och i såna fall, varför tror vi killarna har starka profiler medan tjejerna har...smink?

Fast ärligt talat, det handlar inte bara om image här, det handlar om vilka uttryck som verkar finnas tillgängliga för årets kvinnliga startfält, inte minst vad gäller låtmaterial. Jeeesus. Killarna har catchy refränger och tjejerna wailar iväg tills rösten nästan spricker. Jag hade gärna röstat på en tjej med en bra låt, har ni sett till nån?

Dessutom handlar det om vilka vi röstar på. Och det verkar vara killarna (i år kan vi visserligen skylla på att de har bättre hjärnor, förlåt, låtar). Män som kvinnor, barn som vuxna. Inget nytt under solen alltså. Eller rättare sagt, i ignorans av allt nytt under solen.

...is in the air

2011-02-24T03:52:00.000-08:00

Vad tror du pappa, känns det ok att åka till Skottland fast det är vår här?

ny....definition

2011-02-21T15:51:00.000-08:00

Jag har ju inte varit sur så här länge. Bara upptagen.

Jag har vant mig av med våfflor efter 3 år utan järn Tor! Däremot äter jag amerikanska pannkakor till lunch (med samma tillbehör) ungefär....ofta.

Idag - en lektion. Imorgon - inga lektioner. Wtf? Jag klagar icke, pluggar hellre på egen hand, men det vore ju trevligt med lite av ett socialt liv? Vi har alltså haft EN lektion, och nu är college-veckan slut. På en måndag kväll. Nu är jag ju så lyckligt lottad att jag får tillbringa onsdag- och torsdag kväll in da house of college ändå, men jag tänker på alla de andra stackarna.

Ikväll - jag, José, Amaia och Liam tittar på Lovely Bones. Jag grinar. Vi pratar om filmen efteråt. Fråg mig inte hur vi kommer in på ämnet nymfomaner (jag misstänker att vi omvägade över Mistresses, den brittiska såpan, för att rensa ut lite av allt det hemska och fina i filmen).
Amaia, jag och José: Nympho...nymphomaniac, is that the word Liam?
Liam: yes, what, you mean when you're afraid of the dark?

Ibland känns det bara fel att blanda in denna oskyldiga varelse i våra konversationer. Sen bräcker han oss alla med nåt helt horribelt och då känns det ok igen.

Idag har jag också blivit informerad om att man i Dundee kan få grön Guinness serverad på St Patricks Day.

Bara en sån sak.

sur

2011-02-08T12:33:00.000-08:00

Idag fungerar ingenting.
Och jag har sönder saker.

Helst skulle jag vilja äta muffins tills jag mår illa och sura mig till sömns. Men nu ska vi spela och sjunga, på söndag ska vi gå till Scone och spela ett gig.

Dessutom har jag inga muffins hemma. Så det kanske får vara bra så här.

ja vi elsker dette landet

2011-02-01T05:10:00.000-08:00

Osregn. Hagelstorm. Solglimt. Stormbyar. Ishalka. Snoflingor. Varvarme.
Nej, det ar inte manadens vader, det ar morgonens. Saga vad man vill om Skottland, men de som tror att det ar gratt och trist har aldrig spenderat sana har dagar har.

College har redan fatt mig pa krigsstigen (det tog 20 minuter, mandag morgon) och nu javlar har jag faktiskt fatt nog. Ar krigiskt less pa att det ska laggas ner grejer JAG vill lasa, att det ska vara oorganiserat och att allt, allt ska skyllas pa "riktlinjer fran UHI (University of the Highlands and Islands som vi ingar i)". Jag har darfor bestamt att jag ska leta upp den dar obstinata UHI och framfora min arliga asikt. Jag tanker icke noja mig med att skjuta budbarare langre, come out come out wherever you are.

Idag har jag ocksa hunnit skaffa linser, ha en timmes valbehovlig sanglektion, en vanlig trakig lektion och om en lektion till ska jag till gymmet, sen nat slags forberedande DVD-lektion med Justin Timberlake och ett gang grabbar, pizza och ol. Idag blev jag ocksa erbjuden en roll i en musikal. Och bast av allt: i morse kom Sushi och Maimai hem igen efter 10 dagars Spanien-vistelse!! Skont att ha dom tillbaka. Bast av allt 2: Hannah har jobbat duktigt med MySpace och mailat lite folk och vips ska vi ha en spelning pa favoritpuben!
Bast av allt 3: Hannah och jag har blivit varsta magdansexpertisen efter bara nan vecka. Nu skrattar vi inte langre sa vi inte kan andas och maste lagga oss ner pa golvet for att den andra ser sa sjukt lojlig ut.

Jo, det kanns att det har borjat snurra pa hogvarv igen.

Halfland-uppdatering

2011-01-24T06:28:00.000-08:00

Vi är samlade igen. Lite taggade till och med. Har en collegestudio bokad i februari och letar runt efter bra spelningar. Nu finns dessutom några låtar från våra Sverige-spelningar uppe på vår MySpace!

för oss som har värmländska alter egon

2011-01-13T05:14:00.001-08:00

Jag har en vän som inte har Facebook. Eller en blogg. Jag tror knappt han har en mailadress. Men han läser min blogg. Det tycker jag är så fint att jag i denna hans stund av musikberövad nöd vill dela med mig av saker som jag tror kanske kan göra honom lite gladare.

Jag är trött på Facebook.
Jag har börjat gilla Dylan. Och Neil Young.
Jag har lärt mig laga mat som går att äta.
Jag har lärt mig dricka kaffe, öl och jag kan baske mig hålla god min till whiskyn också.
Jag vet vad skottarna har under kilten.
I sommar blir det whiskykväll hos mig. På bekvämt bilreseavstånd.

is och snö, och mycket tö, och en liten eskimö

2011-01-11T04:40:00.000-08:00

Tö och regn och kanske var det sista snön i fallande form vi såg i lördags.

Vi gjorde det mesta av den.

Eller som en av lördagsfirarna vi mötte uttryckte det:
- That's what I like to see. Bikes! (tittar upp på mig) - Oh, and girls!

Vår lilla stad passar med snö på.

Idag strålar solen, snön har regnat bort och hustaken är grå igen. Skottland, je t'aime.

längtan skala 20:11

2011-01-10T15:45:00.000-08:00

On bended knee is no way to be free
sjunger Eddie Vedder men tack vare min sjukgymnast (ja, jag har också en sån) är det just knäböjande jag blir friare än någonsin. Det knakar till och så är jag fri för en stund.

Det kanske är temat för 2010. Inte för att jag orkat kolla igenom bloggandet och göra en redig krönika än. Men det har varit lite på knä, år 2010.

2011 kommer att bli annorlunda. Utan att säga mer än jag säger ska jag inte säga att det kommer att sägas saker men jag skulle nästan vilja säga att det är dags...att säga viktiga saker. Farväl, farväl, förtjusande mö, till exempel, och I will always love you/ men it's time to say goodbye/ och jag kastar alla sorgerna bakom min rygg/ och som en satellit/ I'm flying without wings/ across the sea a pale moon rises/ and there's a possibility all that I had is all I'm gonn get/ men hur känner du nu, känner du någonting/ och hundra tusen röster skriker efter något mer, snälla säg det igen - okej - it's time to say...

snorbollar och sport-BHar

2011-01-09T11:49:00.000-08:00

Jag har varit på rea, sportrea faktiskt och bor numera i ett par tvålagers Adidasbyxor. Till och med fickfodret är mjukt och lagom elastiskt, men av någon anledning påminner det mig om snorbollarna från Loppis. Försökte hitta en bild att länka för dom som inte hade turen att växa upp med såna spännande smakupplevelser. Vid tredje, fjärde försöket gav både jag och Google upp.

Did you mean 'Snorkeling Gods'?

Sen köpte jag en sport-BH också! Den heter Shock Absorber och ser ut såhär:

Nu vet jag ju att en kvinna med så klädsamt blygsamma behag som jag egentligen inte behöver en värstingsport-BH. Men man ska ju götte sig å unne sig lite som Tabita säger. Och den är helt fantastisk, verkligen. Jag gick in den lite igår och man känner verkligen....ingenting. Jag hoppade och studsade från midjan och ner men ingenting rörde sig från midjan och upp. Fast efter ett tag fick jag nåt slags kramp i armarna och måste ta av mig den.

Det börjar kännas som att jag skulle kunna åstadkomma en duktig bloggsummering av året och en liten kik på året som kommer. Snart. Inte bara för att det är trevligt, men jag dokumenterar inte mitt liv på andra sätt nuförtiden, knappt någon dagbok, inga fotoalbum. Och nånstans vore det fint att kunna titta tillbaka och säga: såhär såg 2010 ut.

shalom shallow

2010-12-15T09:40:00.000-08:00

Idag.

Bakfyllor: 3
Asikt om mexikanskt ol: som Shania sa: it was good while it lasted, but now I'm past it.
Inhandlade julklappar: 4
Flirtations: cirka 3
Mental alder: 15

Foralskelser: en halv

let it snow

2010-11-29T07:50:00.000-08:00

Genom vårt köksfönster kan man se tågen passera på väg till Dundee. Fast inte idag.
College SMS:ar då och då för att meddela att de håller stängt tills vidare. Vi misstänker att dom varit för gnidna för att skaffa snöröjningsavtal. Det skulle förklara bristen på kämpaanda.

Skulle premiärgå till sjukgymnasten idag men det fanns inga sjukgymnaster på sjukhuset. Hade kanske försökt köra bil till jobbet.

Vinterdäcksfabrikanterna har lysande reklamfilmsmöjligheter här.

Igår pyntade vi granen.
Den pyntar visserligen bäst själv med de inbyggda lysena, men nu har den en kartongstjärna på toppen och små pommler här och där också.

two souls and too many idealbilder

2010-11-26T05:56:00.000-08:00

Aldrig kanner jag mig sa hemma som nar jag lyckas vacka min inre akademiker. Flyter fram efter att ha skumlast en artikel jag forra aret inte ens forstod och nu kunnat plocka godbitarna ur pa nagra minuter, utan att fastna. Kugghjulen snurrar igen, och den har gangen ar det min egen fortjanst. Och ganska mycket min handledares ocksa men det ar vad man har handledare till. Ah, jag minns med fortjusning min Boras-handledare, doktor i vetenskapsteori om jag inte minns fel. Vilken akademiker, vilken abstraktionsniva!

Lyssnar pa Empire state of mind och funderar pa att ta min ovantade bonusinkomst och flytta till New York. Bara for att det ar sa in-i-helvete coolt och da skulle det val kannas som att man verkligen gjorde nagot med sitt liv? Det ar dar det hander, liksom. Jag hinner ganska langt i sana funderingar innan det hackar till och jag far stopp pa medicinbollen. Stopp stopp - time out. Nanstans har jag ju fatt det om bakfoten, det forstar jag. Kanske ar det Hollywood, det skrammer mig hursomhelst hur mycket jag gor for ytans skull. For att det ska se lyckat ut, for att det ska vara 'ratt'. Och hur mycket jag vill gora for ytans skull, for coolheten, for att jag ska kanna mig lyckad. Min alderskris forra veckan bestod till stor del av att jag fatt for mig att ar man over 30 far den haftiga backpackern med flator (jeez, med prickar over a:et!) och valtranade armar, alldeles lagom nonchalant skitigt men supercoolt, friskt och levnadsglatt snygg ett smatt patetiskt drag - san avslappnad bohemisk joie de vivre far man bara ha i 20-aren. Dito romantisk sommarflicka (med utslappt har den har gangen, men vagigt av flatorna), wild and crazy sadar sa karlarna blir mallosa och mina for evigt - det borjar jag ocksa bli for gammal for. Kanske ar det for att jag sett mig sjalv som sa fordomsfritt alderslost accepterande och glad over varje ar jag far som de har idealbilderna far san ovantad slagkraft. Jag ar ju inte en san som snoar in pa sant har.

Kanske jag bara behover bo i Sverige ett tag, umgas med folk i min egen alder. Fast bara tanken just nu far mig att vilja smalla i mig en pava whisky och dacka pa ett skotskt golv. Sant jag langtar mig halvt sjuk efter ar ocksa vad som verkligen skrammer skiten ur mig. Egen lagenhet, nya lakan, kanske en katt eller hund, vanner jag kan ha filmkvallar med som normalt folk, Idol och lordagsshopping. Ensamhet. Samma klyvning som nu, fast staende i den andra halften av cirkeln.

Och jag mar battre an pa lange, faktiskt.

a wee rant

2010-11-23T12:23:00.000-08:00

Idag har jag dansat streetdance igen. Min vänsterarm har nu officiellt gått i strejk och trivs bara om den får hänga i en hemmagjord anordning jag har runt axlarna. Axlarna som jag för övrigt knappt känns vid längre, dom har spänt fast sig någonstans ovanför min kropp. Lyckades också sparka min favoritgammtonåring ett antal gånger och nästan fälla vår basist som ställde sig i vägen och sen av outgrundlig anledning fick panik vid åsynen av mig och inte kunde flytta fötterna. Ja, jag planerade att hoppa upp i famnen på någon, men inte honom. Killen han blockade.

Dagen har också innefattat en 10 minuters sånglektion hållen av yours truly för något generade men förvänansvärt lättroade klasskompisar. Ja, jag visste att frågan "var sitter din röst" skulle få intressanta svar. Jag var beredd på det, jag använde mig av svaret och jag tycker personligen att det är ett helt ok sätt att se på sin röst. Elvis skulle säkerligen hålla med. Vad jag inte visste var att vår lärare skulle se det nödvändigt att skapa en diskussion om det passande i att ge detta intressanta svar - för att sedan hänvisa till att han minsann också hade en. Ja, precis det ni tror. Påpekade han att han hade. Upprepade gånger. Jag förstod aldrig riktigt hur det påpekandet illustrerade det opassande i att ge det intressanta svaret. Men så är det att vara svensk ibland.

Det har bara varit en sån dag idag, en fin dag. High fives med coola killar, slängkyssar till små trumpojkar, lite Body Shopping (tack för slös-pengarna mor och far, jag har börjat slösa!). Och några snygga lyft. Jag kände mig rakt vig. Och populär. Så är det att vara svensk ibland. Man väger lite lättare än fish and chips-folket. Då kan man få nöjet att bli lyft av sin kompis som nästan inte väger mer än en själv. Utan att det blir pinsamt. Förutom när man sparkas. Och paralyserade basister står i vägen.

Och hörni, Nina Kinert om ni inte redan upptäckt henne - upptäck henne.

two thousand ten

2010-11-19T11:39:00.000-08:00

Så växte 2010 upp också. Blev mörkt, blev ljust. Blev stort. Blev så mycket utanför min lilla egosfär, och tankar och känslor går till dom som lever mitt i turbulensen, i den stora glädjen eller den stora tomheten.

Det finns inga ord för det, på det här jävla språket. Inget av dom.

den perfekta dejten och andra historier

2010-11-12T12:31:00.001-08:00

Har hittat En Bok igen. Det finns så många, och ibland är det så enkelt att hitta guldkornen, man hittar flera på några minuter. Ibland går det veckor utan. Det har gått år en gång. Har haft torka några veckor nu, eller månader om jag ska vara helt ärlig. Nu har jag En.

Synd bara att jag egentligen ska sitta med näsan i en massa andra böcker, frenetiskt studerande dygnet runt.
Tur jag är en sån infernalisk livsnjutare att jag går ut istället för att bli deprimerad över studierna jag borde begrava mig i men av svårgreppbara anledningar vägrar. Igår Loftade vi igen, det fanns ett gäng att hänga med och en ryttarinna att snyggdansa med, en nybliven gammtonåring som lutade huvudet mot min axel och sa att jag beter mig mycket mognare nu än för två år sen, en liten ettrig basist som bröt biffarnas armar och en jacka som fanns kvar.

Vi kom för övrigt på hur den perfekta dejten ser ut för nåt tag sen: på biblioteket, letandes böcker, delandes böcker, sen en kaffe i kafét med citat på väggarna.

Nu ska vi se film, som Kvinnan med Störst Skärm är det min plikt att infinna mig snarast. Lite Biffy Clyro först bara, it hurts lagom tragiskt en dag då jag kopplar för mycket bakåt, för lite just nu.

svenska citat

2010-10-28T12:36:00.000-07:00

Svensk ungdom: You know, Barbapappa?
Irlandsk ungdom med uppenbara horselskador: Yes, steak knife!

Fadern: Du ska inte kalla mig for kakmonstret!
Det var inte honom vi pratade om. Men tar man at sig sa...

Sen har vi ju L:s omedelbart klassiska Disney-forvirring att gotta oss at ocksa sa smaningom. Nar jag inte har ett bibliotek att stanga.

ninja

2010-10-28T02:22:00.000-07:00

Ledig morgon. Vaknar med ömma fötter efter drömmar om ninjakurser på biblioteket. Eller kanske efter gårdagkvällens gatlopp i spöregn. Jag hade kunnat vara den luttrade hjältinnan i en romantisk komedi. Scen 1: den luttrade hjältinnan går längs gatan med trasigt paraply i spöregn. Bilar kör förbi utan att sakta ner, vattenkaskader öser över henne. Hjältinnan: -*!&$?? Bilisterna: - SWWWWOOOOSSSSHHH!

Igår biblioteksundervisade jag för första gången på flera år. In English. Och jag var baske mig inte så pjåkig. Och dagen innan jobbade jag två timmar på nya jobbet; jag är baske mig inte så pjåkig på det heller! In English. Samma dag, kanske uppmuntrad av morgonens framgångar, försökte jag och en klasskompis föra ett vänskapligt samtal (in English). Hälften av vad som sas fick upprepas à la radions Klartext, och jag är fortfarande inte säker på om mina svar motsvarade frågorna. Jädrans ungdomar.

catching up

2010-10-22T05:07:00.000-07:00

Jag har fler inlägg i min tvångsblogg (Perth College har sjuklig fetisch för blogg-rapporter) än i den här.
Jag ska hålla i biblioteksundervisning nästa vecka. Jag hittar inte själv i biblioteket.

Jag har varit i Sverige. Det var kallt för oss vekblodade öbor, det var utmattande, det var lika mycket resande som sovande och alldeles jävla underbart.

Kan aldrig, aldrig tacka alla nog för att ni ställde upp och arrangerade, organiserade, bakade, kom, betalade, lyssnade, stöttade. Och pratade, pratade och berättade och umgicks. Love you.

Slutligen:
Vi ska åka till en katedral i Manchester och uppleva Yann Tiersen om en vecka! Dan efter kommer världens finaste invalda syster och hälsar på!! Vi ska åka på äventyr!!!
Jobba? Plugga? Det också.

Att vara bibliotekarie: del I

2010-10-20T10:56:00.000-07:00

Nar man ar bibliotekarie tror manga att allt man gor fyller ett syfte. Ett mystiskt behind the doors of the museum, hogre syfte. Som att bibliotekarier var lite smartare, lite viktigare. De tanker inte pa att bibliotekarier precis som dom sjalva gor saker hela tiden som inte fyller nagon som helst funktion, som kanske till och med, det hander, fyller helt motsatt funktion.

Igar fragade en van mig med hyssjad stamma varfor jag stallde DVD:erna i stora hogar. Vilket mystiskt syfte var det jag uppfyllt dar pa DVD-hyllorna? Hon var mycket missnojd med svaret, att det inte fyllde nagot som helst syfte att det stod DVD:er dar, att dom inte ens skulle sta dar egentligen. Jag staller alltid dit DVD:er i syfte att sortera in dom pa hyllorna - och sa glommer jag bort det. Men sen ar jag bara kvallsassistent ocksa.

Idag fragade en pojke varfor jag satt folks studentkort i en stor plastficka med fack, var det dom som var bannade fran biblioteket vi tog korten ifran och satte dar? Hade jag fatt tanka en stund till hade jag sagt att de andra bibliotekarierna samlade potentiella akta makar till mig. For pojken verkade inte alls imponerad av det svar jag gav.

Ikvall kom en man ner fran overvaningen for att tala om for mig att det var han som satt igang larmet. Som om bibliotekarien maste meddelas, som om jag kunde utge syndaforlatelse, ge en bra ursakt, fa en ursakt. Kanske jag bara kunde lugna nerverna lite. Hans, inte mina egna. Bibliotekarier far inte ha sadana.

as we go

2010-10-06T10:30:00.000-07:00

Inget internet dar vi bor. Men en sang, som ar MIN. Forsta rejala agodelen pa tva ar. Funderar pa att bli lite, lite mindre bohemisk och lite, lite mer materialistisk. Det vill saga gotta mig i kanslan av en sang som ar MIN.
Andra kvallsskiftet av tre den har veckan. Borjade mitt nya jobb idag. Maste kopa en storre resvaska sa vi far med oss alla instrument. Om jag lagar maten hinner jag inte ata den, om jag ater yoghurt blir jag inte matt.

Sista bloggen innan Sverige alltsa (vi har ju inget internet dar vi bor). Sa manga tankar och fragor och nerver att jag later bli att lufta dom, jag sager bara wow. Sverige.

listan

2010-10-04T11:06:00.000-07:00

En viss trollunge har skickat nåt slags list-utmaning på mig, och jag som systematiskt raderar allt som ens påminner om kedjebrev och vägrar gå med i saker pa Facebook maste nu upprätthålla husfriden, frångå mina principer och sent omsider skriva sju saker om mig själv som ingen annan vet. Inte ens trollungen. Eller mina systrar. En i princip omöjlig uppgift alltså, men here it goes:

1. Om jag fick välja och det inte var direkt ohälsosamt och mindre opraktiskt skulle jag aldrig ha skor pa mig.

2. Jag blir hysterisk av öppna frysar och streck pa vita tavlor, svarta tavlor och smartboards. Sudda allt eller skit i att sudda överhuvudtaget. Och stäng frysen, det blir is.

3. Jag ar delvis kvar i Skottland for att någon gang, någonsin, känna att jag lyckats. Jag tvekar inför att åka hem innan jag känner att jag blivit den jag ville bli med det här, uppnått det jag ville uppnå. Jag är nästan där.

4. Jag gillar moln mer än sol.

5. Jag har fobi för häftpistoler och ar jävligt försiktig i handhavandet av alla slags apparater med häft i.

6. Jag bestämde mig för att bli bibliotekarie med hjälp av uteslutningsmetoden (det fanns inget annat jag ville bli). Passionen for läsning och informationssökning upptäckte jag turligt längs vägen.

7. Jag njuter av lukten av nylagd asfalt och olja och har en pinsam fäbless för neonfärgade overaller. Så blir det när man växer upp på kanten av Riks 90.

Sådär. Jag skickar illvilligt utmaningen vidare till min andra hälft Jesskaka!

hoppa inomhus

2010-09-26T08:15:00.000-07:00

...som Björn Gustafsson sjöng. Mycket inomhus har vi varit, men kanske hoppat mer emellan än inom. Doors open day, har vi det i Sverige? Vi spenderade gårdagen vandrande mellan och i kyrkor och nåt slags tingshus, drack kyrkkaffe, fick en lektion i orgelspelning, lyssnade på en annan orgel, hälsade på det geografiska sällskapet och fick en rejäl rundvandring bakom kulisserna på den 110-åriga teatern. José lärde sig att man inte ska äta inför måsarna och höstkylan gjorde ett chockartat intåg.

Syns det att vi fryser? Tur man får påtår i kyrkan.

nya världar

2010-09-24T06:09:00.000-07:00

Så gjorde vi en torsdag kväll.
Så som man ska göra en torsdag kväll i Perth.
Samma ställe, ny design.
Samma flickor, ny reaktion på designen.

Det var surrealistiskt, det var skoj, det var det bästa av den gamla världen och en känsla av den nya. Kanske sägs det bäst med vapendragarens ord...
Hannah: Det ligger en dvärg med cowboyhatt där borta.

Jag fick kompispris på Smirnoffen (jag känner honom som han i Yrrol skulle ha sagt), jag fick finaste kramen av bästa tonåringen i stan. Jag tappade som traditionen verkar bjuda en svart cardigan.
Hannah: Dom ålar sig på mig.
Vi vet när det är dags att tänka på refrängen.

Välkommen förresten, det är här jag bor nu. Här är högre i tak och finare tapeter, bokstäverna är bekvämare och jag längtar redan efter att lägga in bilder i det mer humana tempo som hålls här.